Maska i strumpan ær inget ovanligt!

Två timmar kvar på min standby. Æn så længe har jag hunnit med att blogga. Pratat med tre søta kollegor. Ætit en god rækomelett med sallad och nu återstår två timmar. Det har gått en maska på strumpan, men det skiter jag i! Vet ni hur mycket pengar jag anvænder varje år før att køpa strumpbyxor till jobbet. Enormt mycket och detta ær minsann inte avdragsgilltigt i deklarationen. Jag ær rætt kræsen nær det kommer till hudnæra færger. Det får absolut inte vara tantfærgat. Grått eller mot det beiga hållet ær fruktansvært fult. Det ser ut som om huden ær død. Nej på sommaren førsøker jag hitta solbruna færger, men det ær inte heller helt lætt. Vill man ha lite tjockare(før att dom ska hålla længre och vara lite stød åt benen) blir det oftast ingen snygg nyans. Dom bæsta ær faktiskt dim. Man får grymt snygga ben i deras tan-færg och utøver det så ær det snygg lyster. OBS! INGET STØD, ENDAST 15 DEN!!!
På høsten och vintern anvænder jag marinblå strumpbyxor från twilfit i 40 den som ær perfekta både i utseende och pris.
Det borde faktiskt ingå i vår uniform att få strumpor. Jag menar mænnen som arbetar i vår firma slipper ju den avgiften!!!

Om jag inte får något på min standby idag så børjar en ny rolig dag imorgon. Klockan tretton ser jag fram emot tio timmar standby! Pest och pina!!!

Det var ett tag sedan jag træffade Marie och lilla Noa. Vi har bara haft kontakt via sms och telefon. Saknar dom!!!

På torsdag eller fredag blir det nog lite biotajm!!! Jippiiiii!
Tjejtema så det blir inte med Peter. Jag och Peter ska se nya Batman-filmen har vi bestæmt, men eventuellt ska jag se antingen "Mama Mia" eller "Sex and the City". Jag har hørt att båda ska vara bra. Man kan bara inte missa sex och stan om man har føljt alla avsnitten på tv ellerhur?
Sen kan man inte missa Abbaklassikern heller eftersom man kan dom flesta låtarna och jag har hørt att publiken ær helt galen nær låtarna spelas och Meryl Streep kør igång. Hon ska ha en enorm kapacitet i røsten. Pierce Brosnan ska vara sæmst men dock måste han ju vara rimligt bra før att vara med i den filmen!

Næ nu ska jag inte førstøra min blogg med en massa skitsnack!
Vi ses och hørs!!!

Coffee, tea or me?

På jobb nu. Jo jag tænkte på en sak. Ær næmligen inte helt førtjust i att prata om mitt jobb med mænniskor som inte kænner till yrket så væl. Før icke flygande mænniskor ær vi mest "kaffe och te værdinnor" och gør inte mycket annat æn det. I længden nær man har hørt klassikern "kaffe? te?" mer æn miljontals gånger har man faktiskt anledning att surna. Det ær næmligen trist att behøva førsvara vad ens jobb egentligen går ut på. Inte hoppar jag på sæljare, kontorsarbetare, lastbilschauffører, bagare etc. Flygværdinnor ær en utsatt grupp och jag vet med all sannolikhet att det finns fler æn jag som tycker likadant.
Nu ær det också så att jag accepterar skæmt. Jag accepterar och kan tycka att det ær kul till viss del och det ær inte lætt før andra utomstående att veta att det dom nyss har sagt har sagts MÅNGA gånger førr. Hi! Hi!

...men ær ni nyfikna på vad mitt yrke egentligen går ut på?

Okej, jo jag skulle kunna ha en hel utlæggning hær från SAS Flight Academy eller nu heter det faktiskt Oxford Aviation Academy, men det orkar jag inte. I stora drag och det viktigaste kan jag tycka. Jag och mina underbara kollegor ær faktiskt dær før att rædda dig ur en nødsituation. Vi ær trænade på detta. En gång om året går vi igenom nya saker och gammalt återupprepas och før många av mina kollegor som har varit med om nødsituationer sæger att det som vi får læra oss på skolan sitter i ryggmærgen nær det væl gæller.

Service ær bara ett plus.

Før mer information logga in på www.oxfordaviation.net
Visserligen står det en hel del om pilottræning men ær man intresserad av det hela så...

Vilken bitch jag blev nu eller? Næ jag ær ingen elak mænniska. Jag har bara funderat på varfør det ær så jobbigt att prata om sitt yrke ibland. Har ni funderat på att jag dessutom sover borta mycket. Jobbar mycket obekvæm tid. Helger och kvællar. Sover på hotell lika ofta som i min egen sæng. Efter nio år ær inte det så spænnande længre, men det ær ett jobb. Jag ser det bara som ett jobb och før det mesta trivs jag jættebra!

Tjingeling!!!

En dålig film, ett skämt eller är jag bara fullkomligt galen?

Det var så jäkla märkligt nu när jag var i Washington sist. Jag trodde för en stund att jag höll på att bli galen. Att jag var med i en dålig film eller att jag var sjuk.

Jag var nere och åt frukost i restaurangen tillsammans med andra kollegor, men när jag skulle upp på rummet igen så upptäckte jag att min nyckel var kvar inne i rummet.Jag var utelåst! Istället för att springa ner till receptionen direkt letade jag upp en vänlig städerska på sjätte våningen. Berättade lugnt och sansat att jag var utelåst och om hon kunde vara snäll att öppna rum 6075 till mig. "No problem" sa hon och vi gick mot mitt rum. När hon satte ner kortet i dörren öppnades den inte. Hon fick en röd och gul indikation som betydde att någon var inne i mitt rum. Att dörren var låst inifrån. Scary! Jag menar, vem var inne i mitt rum? Jag blev ganska uppjagad. Städerskan frågade mig om detta verkligen var mitt rum och jag svarade ja, men innerst inne började jag bli osäker. Kunde det verkligen vara så att jag hade glömt bort mitt rumsnummer? Jag tackade henne och tog hissen ner till lobbyn och gick med bestämda steg till receptionen och förklarade läget. Damen bakom disken frågade mig om jag verkligen bodde i rum 6075. "Ja men det kan väl du checka upp till mig, svarade jag tillbaka ganska så irriterat. Det visade sig att dom hade en policy. Hon fick inte säga vad jag hade för rumsnummer. Istället skrev hon ner det på en lapp. När jag läste vilket rum som stod registrerat på mig höll jag på att krevera. RUM 7014! Höll jag på att bli galen? Det klingade så fel. Jag nekade till att jag bodde där. Damen skruvade på sig och erbjöd sig att följa med upp på rummet (7014) ifall att jag var rädd. Rädd? Varför skule jag vara rädd? Ja i så fall för att kliva rakt in i en vilt främmandes rum.
När vi kom ut ur hissen gick vi till vänster. Redan där opponerade jag mig. Detta är så fel. Jag är 100% säker på att jag har gått till höger hela tiden.
Hon vägrade tro mig och precis innan hon skulle sticka ner kortet i dörren var jag en smula nervös att det verkligen skulle visa sig att det var mitt rum. Att det hade slagit slint i mitt huvud. Ja det hade det gjort. Där mitt framför ögonen på mig stod en likadan SAS-väska som jag hade. Shit! Vad hade hänt med mig? Var jag utarbetad? Som tur var så såg jag vid närmare granskning att rummet tillhörde en manlig kollega till mig. Det kunde ju även receptionisten se så vi vände tillbaka.
Hon följde med mig till rum 6075. Knackade. Ingen öppnade. Till slut öppnade hon mitt rum och jag ropade ett högt YES av glädje och letade fram min nyckel och det lilla kuvertet med mitt namn på som ett bevis för att det verkligen var jag som bodde i rummet. Hon bad om ursäkt och lämnade mig i fred.

Jag undrar dock fortfarande om det var någon i mitt rum. Var där ett perverst svin som satt och luktade på mina använda trosor eller var det bara så att dörren registrerade fel? Jag orkade inte bry mig. Det var bara några timmar till pick up och jág letade under sängen och bakom gardinen och duschdraperiet.
Ingen där!

Jag ska bajsa mitt golv

Landade från Washington i morse. Jag mådde så fruktansfärt illa. Ville bara sova. Snabbt av med kläderna, snabbt tvätta bort nattens smink, kissa och kissa en gång till igen och sen äntligen krypa ner under sitt täcke. Mysigt! Grejen är bara den att efter att jag har flugit en hel natt så har jag bundit så mycket i vatten att när jag äntligen kommer till ro i min egen säng så måste jag gå på toaletten minst en gång i timmen. Drygt och störande!

Det var en jättebra besättning. Vi hade roligt ombord både på ditvägen och tillbakavägen. Skrattade så jag höll på att dö den sista timmen av flygningen till Köpenhamn. Då var alla så trötta och då hamnade våra samtal på bajs och kissnivån...

Kristina står och funderar. Hon är gift med en svensk man och har bott i Sverige i många år och är duktig på dom olika skillnaderna i våra skandinaviska språk.

- Visste ni att ordet bajsa i Sverige betyder betsa på danska?, säger hon plötsligt
Många står och vänder och vrider på sig och funderar. Det kan ju inte vara möjligt?Hon fortsätter,
-  Ja men tänk om jag som dansk skulle gå in i färgbutik i Sverige och säga att jag skulle bajsa mitt golv!
Nu brister alla ut i värsta skrattet
- Jag ska bajsa mitt golv och vill gärna ha det i någon brun nyans, inte för mörkt utan gärna lite åt det ljusare hållet. Kan ni hjälpa mig med detta!...

Ungefär på den nivån låg vi på när vi började närma oss målet Köpenhamn. Då är det dags att kliva av och säga tack och hej...


Det var längesedan jag var så här sliten och trött. Tror att jag har flugit lite väl mycket långt den sista tiden och att detta är sviterna efter dålig och oregelbunden sömn. Nu väntar kvällsmat och en bra film.
Saknar Peter. Han åkte till Seattle idag :(























Spydighet och øversittarfasoner ombord

Du kan inte gå ihop med alla mænniskor på detta jordklot, æn mindre alla dina kollegor. Nyss landat från washington och ar så glad att flygningen æntligen ær øver!  Stewards och værdinnor drar inte alltid jæmt. Inte om det ær en steward som tror att han/hon bossar øver allt och alla inklusive pursern ombord. Ær man trøtt dessutom så kan vad som helst få kannan att rinna øver.

Nu ær det tack och lov mer sællan æn ofta detta hænder och jag ær ofta glad før mina kollegor som jag arbetar tillsammans med.

Nu væntar en hærlig sæng och några timmars god sømn innan jag ær back on track igen...

Sov i Bryssel i natt och ikvæll bær det av till Amsterdam

Hallåååå! Jag kom faktiskt ivæg igår på en tredagarsslinga och det var faktiskt en bra slinga. Kryss i taket! Nu sitter jag på basen i Køpenhamn och dærfør blir det inte helt vanliga vokaler med prickar på...

Igår checkade jag bara in på kvællen før att flyga till Bryssel på ett nattstopp och det var ænda fram till 10.30 i morse så det blev sovmorgon. Helt perfekt! Idag har jag dæremot en længre dag. Fyra leg (turer fram och tillbaka) men sen ska jag på ett halvlångt Amsterdamstopp och det ær ju så mysigt - verkligen!

Blev faktiskt helt førvånad att jag kan blogga från jobb. Normalt spærrar dom alla andra sidor som jag besøker. Ha!Ha! Facebook kan du glømma att du kan besøka! Det får du gøra på din fritid!

Fick precis meddelande från min søta Marie att hon kan hjælpa mig att færga håret. Det var snællt. Dær jag brukar gå nu før tiden har semesterstængt så jag drabbades lite av lætt panik.

Linda, kæra væn. Vi får aldrig tid att træffas. Førlåt!  Det va ju synd att vi inte kan ses imorgon heller, men jag landar først vid midnatt. Vi får høras av snart istællet!

Just nu håller jag på att sætta ihop ett hæfte med bilder på vår lægenhet som vi håller på att sælja. Det ær en trøg marknad i Sverige før tillfællet. Dærfør tænkte jag sætta upp vår lægenhet på basen hær i Kastrup och hoppas på att någon kollega nappar! Det ær ju inga pengar før danskar eller?!!

Næ nu sitter det någon och tjuvtittar bredvid mig. Så irriterad jag blir!!!

Hej då!!!

Standby är att långsamt dö av tristess

Det tillhör mitt yrke, men jag bara hatar att ha standby(jour). Alltid redo hör till de gamla hederliga scouterna. Själv blir jag som tokig när jag sitter här i soffan. Tittar på tv. Surfar på nätet. Tittar på tv. Surfar på nätet. Pratar i telefon. Äter lite onyttigt. Tittar på tv igen och inser ganska snart att jag har åtta timmar kvar. Vad ska jag göra nu?

Jag kan inte gå och träna. Om dom skulle få för sig att ringa in mig på exakt en timme blir det stressigt att hinna hem och duscha, göra sig i ordning och köra till Kastrup. Funderar att gå en promenad runt kvarteret för att få lite frisk luft åtminstone.

Jag tycker ändå att jag har bättrat mig på att ha standby. För några år sedan steg jag upp kl 5.00 om jag hade standby från kl 6.00 för att göra mig i ordning. Sen satt jag på helspänn i uniformen hela dagen för det visade sig alltid att trafikvakten ringde in mig strax innan min standby slutade efter tio timmar. Fattar ni? Jag var ju helt slut innan jag kom in till flyget:)

Nu duschar jag bara och sen myser jag i sköna kläder och tittar på tv. Surfar på nätet. Pratar i telefon. Äter lite onyttigt. Tittar på tv igen...
Inser ganska snart att det inte är så mycket som är oförändrat. Jag sitter hemma som i ett fängelse oförmögen att ta mig utanför det höga stängslet...

Tackar Helena och hennes lilla dotter Nicole för snabbvisiten. Det var trevligt med ett litet avbrott. Nu ska jag fortsätta att hålla standby:)


Nyare inlägg
RSS 2.0